Det kurrar i magen – vem är det egentligen som gnäller?
Mitt under mellanmålet börjar det kurra i Didis mage hela tiden.
För att hitta vem som låter krymper Didi till storleken av en ärta och följer med Ppuri ner genom magens labyrint.
Genom att spåra ledtråd efter ledtråd – från munnen till magsäcken och tarmarna, dit maten tar vägen och hur den förändras – avslöjas till slut vem som verkligen kurrar.
Kurr – varifrån kommer det här ljudet?
Kuuurr—
Mitt i att jag tuggade på mitt mellanmål hördes ett konstigt ljud nånstans ifrån.
Jag tittade hit och dit. Men det är ju bara jag i rummet?
Så hördes det igen, kurr. När jag lade handen stilla mot magen var det precis där.
Det lät som om någon grät inne i min mage.
Det gör inte ens ont, så varför låter det så? Kanske rullar mellanmålet jag nyss åt runt där inne?
Jag är ju en sån som inte kan låta bli när jag blir nyfiken. Så jag bestämde mig för att själv hitta vem som låter.
Liten som en ärta, in i magens labyrint
I WAGZAK JUMP tittade jag på "Den bubblande resan genom magen".
Växtdoktorn Ppuri vinkade glatt. "Hej, lilla upptäcktsresande! Idag ska vi krympa till storleken av en ärta och utforska magens labyrint."
En ärta? Det kändes verkligen som att kroppen krympte, och så snurrade allt framför ögonen—
När jag kom till sans stod jag framför en lång, hal rutschkana.
"Ppuri, det kurrar hela tiden i min mage. Jag kom hit för att jag vill veta vad det är."
Ppuri bara log brett. "Då följer vi ljudet nedåt. Vägen maten tar är ju samma väg som ljudet kommer ifrån."
Detektivleken för att spåra ljudet börjar nu.
Ledtråd ett – i munnen krossas maten och blir mjuk
När jag tittade upp såg jag jättestora tänder som tuggade sönder maten med ett knastrande.
"Det allra första steget i matsmältningen är att tänderna krossar maten i små bitar," berättade Ppuri.
Tungan rullade också runt maten hit och dit och blandade den med saliv.
När saliven nådde maten blev det som var hårt allt mjukare och tjockare.
"Maten måste bli så här mjuk för att lätt kunna glida ner för rutschkanan," sa Ppuri, och jag nickade.
Men det var konstigt. Här hördes bara tuggljud, inte alls det där kurret från tidigare. Den som låter måste finnas längre ner.
Ledtråd två – ner för rutschkanan som är matstrupen
Gulp. I samma stund som maten sväljdes drogs vi också med.
Ett smalt och långt rör fortsatte som en rutschkana, och det här är visst matstrupen.
Det är vägen som förbinder munnen med magsäcken.
"Aaah, det går alldeles för fort!" Jag sträckte upp händerna och for nedåt.
Röret böljade fram och tillbaka och knuffade oss nedåt. Så coolt!
Längst där borta syns något som ett stort rum. Ppuri pekar. "Vi är nästan framme vid magsäcken!"
Ledtråd tre – magsäcken vrider sig, äntligen fick jag tag i ljudets svans
När jag klev in i magsäcken var hela väggen full av skrynkliga veck.
"Titta på väggen här, den är alldeles böljig!" När jag blev förvånad förklarade Ppuri.
"När det inte finns någon mat ligger vecken hopvikta, men när maten kommer in vecklar de ut sig. Då kan den bli mer än tjugo gånger större."
Och mycket riktigt, när maten kom in vecklades vecken ut och rummet blev mycket större. Magsäcken kan ändra sin storlek precis som den vill.
Just då böljade det under våra fötter, och taket böljade. Hela magsäcken började vrida och vända sig.
"Aaah, Ppuri! Magsäcken tänker visst äta upp oss!"
Ppuri skrattar gott. "Var lugn, det är magrörelse. Magsäcken vrider och vänder sig för att blanda magsaften och maten jämnt."
Magsaften som sipprade ut ur väggen blandar sig med maten, och den här magsaften dödar elaka bakterier i maten och hjälper också till med matsmältningen.
I samma stund ekade det välbekanta ljudet kuuurr— från alla håll.
Just det, det är det här! Det ljud jag hörde i magen tidigare!
Det var ljudet som uppstod när magsäcken flitigt vred och vände sig. Äntligen fick jag tag i den som låter!
Ljudet kom inte bara från ett ställe – den oändligt långa tunntarmen
Vi följde med maten som var väl blandad med magsaft och fortsatte ner längs nästa väg.
Men den här vägen, det syns inget slut.
"Ppuri, hur lång är den egentligen?" Det slingriga, böjda röret fortsatte utan slut.
"Det här är tunntarmen. Om man räter ut den och mäter är den fem gånger så lång som en människa är lång." Fem gånger – jag fick haka i golvet.
Och så började den här tunntarmen också vrida och vända sig precis som magsäcken. Det kurrar igen!
Så den som låter var alltså inte bara en. Både magsäcken och tarmen rörde sig tillsammans och gav ifrån sig ljud.
"Den måste röra sig så här för att maten och matsmältningssaften ska mötas mer. Och så skickar den maten vidare nedåt hela tiden," tillade Ppuri.
Här bryts maten ner i små bitar på allvar, och näringen som kroppen behöver sugs upp pluttipluttisar. Gallblåsan och bukspottkörteln hjälper också till med matsmältningen vid sidan om, så allihop jobbar som ett enda lag.
Sista rummet – tjocktarmen, resans slut
När all näring var uppsugen åkte resterna som blev kvar till det sista rummet.
"Det här är tjocktarmen. Den är kortare än tunntarmen, men dubbelt så bred, därför kallas den tjocktarmen," förklarade Ppuri tydligt.
"Men vad händer med det som är kvar här?" När jag frågade log Ppuri ett brett leende.
"Resterna som kommit ända hit stelnar till hälften, och till sist blir de bajs som lämnar kroppen."
"Usch, äckligt!" Jag höll mig för näsan utan att tänka, och då viftade Ppuri avvärjande.
"Äckligt? Inte alls! Det måste komma ut ordentligt för att matsmältningen ska bli helt klar. Annars kan vi ju inte äta god mat igen!"
När jag tänkte efter stämde det. Att bajsa ordentligt var också en del av matsmältningen. Maten som började i munnen har alltså passerat hela den här långa labyrinten.
Det hördes igen, den här gången från en kompis mage
När utforskningen var klar studsade jag tillbaka till min vanliga kropp.
Nu är ljudet i min mage inte alls läskigt. Det är ju ljudet av magsäcken och tarmarna som jobbar flitigt!
Just då hördes samma ljud kuuurr— från min kompis mage som satt bredvid.
Min kompis blev röd i ansiktet och visste inte vad hon skulle ta sig till: "Öh, öh... det låter konstigt i min mage."
Jag lade örat försiktigt mot min kompis mage. Jag hörde tydligt ljudet av magsäcken och tarmarna som vred och vände sig.
"Det här är inget att skämmas för! Det är ett tecken på att din mage också jobbar flitigt just nu." Vid mina ord skrattade min kompis till slut hihi.
Det där kurret man hör när man lägger örat mot magen när man är hungrig eller efter att ha ätit. Det visade sig vara ljudet av magvännerna som vi alla har, som jobbar.
Så här hjälper du magvännerna att göra ett bra jobb
Nu har jag fått en ny vana när jag äter. Jag tuggar noga, många fler gånger än vanligt.
Om man krossar maten i munnen först behöver magvännerna anstränga sig mindre och kan ändå sköta matsmältningen bra.
Jag dricker också vatten ofta och äter grönsaker och frukt jämnt. Då blir visst vägen i magen hal som en rutschkana, så att maten glider igenom lätt.
Ikväll, innan du somnar, lägger du handen på magen en gång? Om du hör ett kurrande, hälsa lite försiktigt.
Säg "Bra jobbat idag också, sov gott!" Hihi.
▶ WAGZAK JUMP Riktiga AR-vyer
Utforska i AR med Didi
← Svep för att se mer
Vill du krympa till en ärta och gå in i magen?
WAGZAK JUMP — hoppa in i världen
Vanliga frågor
F. Varför kurrar det i magen?
Magsäcken och tarmarna vrider och vänder sig för att blanda mat och matsmältningssaft jämnt, och ljudet som uppstår då är just kurrandet. Det hörs ofta när man är hungrig eller efter att man har ätit, och det gör inte ont – det är ett friskt tecken på att matsmältningsorganen jobbar flitigt. Lägger du örat mot magen kan du höra det ännu tydligare.
F. Vilken väg tar maten från munnen tills den lämnar kroppen?
I munnen krossas maten i små bitar av tänderna och blir mjuk när den blandas med saliv, sedan glider den ner till magsäcken genom det långa röret som är matstrupen. I magsäcken blandas den med magsaft och blir ännu finare, och i den långa tunntarmen, som är fem gånger så lång som en människa, sugs näringen upp. Till sist blir resterna i tjocktarmen halvfasta och lämnar kroppen, och då är matsmältningen klar. Ordningen är mun → matstrupe → magsäck → tunntarm → tjocktarm.
F. Hur kan man få matsmältningen att fungera bra?
Om du tuggar maten noga många gånger krossas den i små bitar redan i munnen, så att magsäcken och tarmarna kan sköta matsmältningen bra med mindre ansträngning. Om du dricker vatten ofta och äter grönsaker och frukt jämnt blir vägen i magen hal så att maten glider igenom lätt. Det är perfekt för barn i åldern 4–12 år att lära sig om kroppen på ett roligt sätt.
Nästa gång kommer jag med en ny rolig lektionsberättelse. Hälsningar, Didi.