Jag klev in i skogen och plötsligt smakade luften annorlunda
Didi går ensam in i skogen och tittar stilla på ett stort träd.
Steg för steg får hon veta hur trädet skapar ren luft och vad som gömmer sig inuti ett fällt träd.
Det är Didis skogsdagbok, som slutar med att hon säger tack till trädet.
Stunden då jag tog mitt första steg in i skogen
Jag tar ett steg in i skogen och genast smakar luften helt annorlunda.
En doft jag aldrig känt inne i staden. Fuktig jord blandat med en svag, frisk grön ton — så känns det.
Utan att tänka på det sträcker jag ut armarna brett och tar ett stort, djupt andetag. Nästippen blir sval och jag tänker: ah, så skönt.
Idag är jag ensam. Jag har kommit hit utan kompisar, för att stilla titta på den här skogen.
Under fötterna prasslar löven. Ovanför mig faller ljuset i små bitar mellan bladen.
Jag stannade under det allra största trädet
Till slut stannade jag framför det allra största trädet.
Hur långt bak jag än lutar huvudet ser jag inte toppen. Och stammen är så grov att mina två armar inte räcker till att famna runt den.
Jag lägger handen försiktigt mot den skrovliga barken. Den känns sträv, kall och hård.
Vilka hemligheter finns där inne? Jag är ju sån att jag aldrig kan låta bli att vara nyfiken.
I WAGZAK JUMP öppnade jag lektionen ”Träd är verkligen värdefulla”. Jag ville titta närmare på trädet.
Trädet som andas in och ut
Trädet på skärmen andas långsamt in och ut.
Det suger i sig koldioxiden som flyter omkring i luften — slurp — och kolet inuti lagrar det noggrant i sin egen kropp.
Sedan blåser det ut det rena syret — puh — igen.
Jaha, så det är trädet som skapar luften?
Jag tog ett stort andetag en gång till.
Det är syret som det här stora trädet just har blåst ut som jag andas in nu. Verkligen otroligt häftigt.
Det var alltså därför luften smakade så annorlunda redan vid skogsbrynet.
Mitt skrivbord var faktiskt också ett träd förr
Det är inte bara medan trädet lever som det ger oss luft.
När jag bläddrade på skärmen blev trädet ett skrivbord, en stol, och till och med en båt och ett hus.
Nu när jag tänker på det är ju vårt skrivbord hemma och stolen jag sitter på varje dag också gjorda av trä.
Jag rör vid dem varenda dag och har ändå aldrig tänkt på det. Allt det här har en gång varit träd som levde i någon skog.
Är det okej att fälla träd?
Här blev jag lite orolig.
Om man fäller träd hur som helst för att göra möbler — blir inte skogen tom och luften sämre då?
Men skärmen visade mig svaret.
När ett träd blir riktigt gammalt minskar dess förmåga att ta upp koldioxid och skapa syre långsamt.
Därför fäller man riktigt gamla träd och använder dem, och på samma plats planterar man ett nytt ungträd.
Ett ungträd som växer snabbt suger åt sig mer koldioxid och släpper också ut mer syre.
Det är inte bra att bara fälla, men om man fäller och samtidigt planterar och sköter om skogen blir den faktiskt friskare — så är det.
Hemligheten i timrets tvärsnitt
Men vart tar då allt det kol vägen som trädet har samlat hela sitt liv när det fälls?
Jag tittade stilla på timrets tvärsnitt på skärmen. Runda årsringar var inristade, tätt tätt intill varandra.
Det visar sig att även om trädet fälls bevaras kolet inuti det precis som det är.
Vi kan kalla det en kolkonservburk!
Precis som maten är inpackad inuti en konservburk, är kolet inpackat inuti trädet.
Så i vårt träskrivbord hemma vilar fortfarande, alldeles tyst, det kol som ett träd från förr har samlat på sig.
Jag trodde att det bara var en hård träbit, men en sådan sak gömde sig alltså inuti.
Jag tittar upp mot det stora trädet igen
Jag lyfte blicken från skärmen och tittade upp mot det stora trädet framför mig igen.
Det är samma träd som nyss, men nu ser det helt annorlunda ut.
Just nu, i den här stunden, drar det här trädet flitigt i sig koldioxid och tillverkar syret som jag ska få.
Och en dag, långt långt senare, när det blir gammalt, kanske det blir någons skrivbord eller stol och bär det där kolet ordentligt med sig.
Både när det lever och efter att det har fällts har trädet hela tiden gett oss något.
Tack, träd
Jag lade min handflata mot den skrovliga trädstammen en gång till.
Och så hälsade jag sakta. ”Tack för att du gör ren luft. Du är verkligen så värdefull.”
Trädet hörde det säkert inte, men det gör väl inget.
På väg ut ur skogen vände jag mig om en gång till. Det stora trädet stod kvar precis där det stod, och bladen rörde sig mjukt fram och tillbaka.
Nästa gång jag går till parken i kvarteret ska jag stilla röra vid träden där också. Är ni också upptagna med att skapa syre? Hihi.
▶ Verklig AR-skärm i WAGZAK JUMP
Skogens hemlighet som Didi mötte — upplev den själv i AR
← Svep åt sidan för att se mer
Vill du själv möta det stora trädet i skogen?
WAGZAK JUMP — hoppa rakt in i världen
Vanliga frågor
F. Hur skapar ett träd ren luft?
Trädet tar upp koldioxid ur luften, lagrar kolet inuti sin egen kropp och släpper ut syret tillbaka i luften. Tack vare träden kan vi alltså andas ren luft. Särskilt unga träd som växer snabbt tar upp mer koldioxid och skapar också mer syre.
F. Är det alltid dåligt att fälla träd?
Inte nödvändigtvis. När träden blir riktigt gamla minskar deras förmåga att ta upp koldioxid. Därför kan man fälla gamla träd och göra möbler eller hus av dem, och plantera ett ungträd på samma plats. Då kan skogen faktiskt bli ännu friskare. Det viktiga är att inte bara hugga ner, utan också plantera och sköta om. Det här upprepade fällandet och planterandet kallas hållbar skogscykel.
F. Vad betyder ”kolkonservburk”?
Kolet som trädet tog upp medan det levde lagras inuti dess kropp, och även när trädet fälls bevaras det kolet precis som det är. Precis som mat ligger inpackad i en konservburk. Därför finns det kol som trädet samlat på sig kvar även i ett skrivbord eller en stol av trä. Prova att leta efter saker av trä hemma och säg: ”Här finns det också kol i!” — det är en rolig liten upptäcktslek.
Nästa gång kommer jag med en ny rolig historia. Hälsningar, Didi.