En dröm djupt under havet — varför är fingertopparna blå?
Det här är berättelsen om Didis havsdröm.
I drömmen ser hon en sköldpadda som tuggat på en plastbit och hon sträcker sig nästan efter en söt blåringad bläckfisk — då händer det!
När Didi vaknar bestämmer hon sig för att bli en riktig havsvärnare.
Puh, handen är hel
„Puh… som tur är, handen är hel."
Gissa vad jag gjorde allra först när jag slog upp ögonen?
Jag tittade på mina fingertoppar.
I drömmen var jag precis på väg att röra vid en liten, söt blå bläckfisk.
Då skrek någon „Stopp!" — och det fick mig att vakna med ett ryck.
Hjärtat bultade. Oj då, var allt det där bara en dröm?
Jag kramade om täcket, låg helt stilla och gick igenom havet jag just besökt en gång till.
Drömmen började med en mås med olja i fjädrarna
Drömmen började på en strand.
Vågorna lät så ljuvligt friska att jag tänkte „åh, så fräscht!", men ovanför mig fladdrade en mås som verkade kämpa.
Den slog med vingarna, men gled hela tiden iväg och kom inte upp ordentligt.
Jag gick närmare och såg att fjädrarna var översmetade med något kladdigt.
Havet är ju så friskt, varför har då måsen det så jobbigt?
När olja läcker ut från ett strandat fartyg och fastnar i fjädrarna, blir fågelns vingar tunga och den kan inte flyga.
Något skälvde inombords. Om det är såhär ovanför ytan, hur är det då nere i djupet?
Jag tog ett djupt andetag och dök ner under havsytan.
Vackra havsdjup, men i sköldpaddans mun…
I början var det verkligen vackert.
Oj, här är det ju fortfarande rent!
Mellan de färggranna korallerna susade fiskstim förbi mig och solljus glittrade i takt med vågorna.
Jag hade precis pustat ut, när…
En bit längre fram fick jag syn på en sköldpadda.
Något satt fast i munnen och det syntes att det var jobbigt.
Jag simmade närmare och såg att det var en genomskinlig plastbit.
Den hade nog tagit en plastpåse som drev förbi för en manet och nappat åt sig.
Tänk vad obekvämt det måste ha varit…
Just som det kändes tungt i bröstet kom en räddare i dykardräkt simmandes fram.
Det är någon som hjälper havsdjuren, sa hen.
Hen drog försiktigt ut plasten ur sköldpaddans mun — och sköldpaddan simmade fritt vidare!
Puh, vad skönt.
Det finns de som gör havet illa, men det finns också de som skyddar det.
Vad som gömde sig i fiskens mage
Jag simmade vidare en bit och plötsligt såg jag rakt igenom magen på en fisk.
Där inne var det fullt med små, små korn.
Oj, är det här bara plastbitar?!
Den plast vi använder och slänger bryts ner till bitte små bitar i havet.
De är så små att man knappt ser dem, och fiskarna tror att det är mat och sväljer det.
Utanpå såg havet helt friskt ut, men inombords mådde det inte alls bra.
En hand som släpper tillbaka den lilla krabban
Långt borta fiskade en båt krabbor med nät.
I nätet följde det med riktigt små babykrabbor också.
Hörrudu, om man tar med så små också, vad blir det av då?
Jag tittade med klappande hjärta, men fiskaren plockade en efter en av de allra minsta krabborna och släppte tillbaka dem i havet.
Hen sa att man måste vänta tills de blir större och vuxna.
För varje sorts havsdjur finns det en storlek då man får fiska och en tid då man inte får.
De allra minsta får simma vidare så att de kan växa sig stora.
Då finns det alltid små vänner kvar i havet. Hihi, nu känner jag att jag börjar förstå havets regler!
Jag sträckte ut handen — då hördes „Stopp!"
Då kröp en liten bläckfisk fram ur en klippspringa.
De blå ringarna på kroppen glittrade så fint.
„Oj, vad gullig den är~ Får jag bara röra en gång?"
Jag sträckte fram handen helt automatiskt.
„Du får inte röra!"
Någon hindrade min hand i sista stund.
Den här blåringade bläckfisken har vackra mönster, men i sin lilla kropp bär den ett mycket starkt ämne.
I havet finns det rätt många djur som ser fina ut men kan vara riskabla om man rör vid dem.
Att titta på dem på avstånd, det skyddar både dem och oss.
Det var nära ögat!
Just som jag drog efter andan slogs ögonen upp.
Vaknade ur drömmen, men hjärtat visste redan
Ja, allt var en dröm.
Den blåringade bläckfisken, sköldpaddan med plasten, måsen med olja.
Men för att vara en dröm var allt väldigt tydligt.
Sköldpaddans bekymrade blick, kornen i fiskens mage och den där rösten som ropade „Du får inte röra!".
Jag låg under täcket och tänkte i lugn och ro.
Havet ligger ofta långt borta, så vi vet inte riktigt hur det mår.
Men nu hade jag ju sett det. Om inte den som vet gör något, vem ska då?
Jag hoppade upp ur sängen och det första jag gjorde var att ringa Banggu.
Då börjar vi på riktigt: havsvärnarleken
„Banggu, ska vi leka havsvärnare?"
Först bestämde vi oss för att en vecka framåt räkna hur mycket plast vi använder hemma.
PET-flaskor, plastpåsar, sugrör… oj, det blev verkligen mer än jag trodde!
Inte för att skälla på någon, utan som en skattjakt: „Hur många hittade vi i dag?"
Och så ser man vad man kan dra ner på. Dricka utan sugrör, ta med tygkasse till affären.
Om vi använder bara en plast mindre, behöver inte en sköldpadda nånstans nappa på en plastbit.
I helgen åkte hela familjen till havet och vi gjorde beachcombing.
Beachcombing är en lek där man går längs stranden och plockar upp det som vågorna spolat in.
Vi plockade fina snäckskal, runda glaspärlor och samtidigt skräp.
Tanken att havet blir lite renare för varje sak jag plockar upp fick mig att räta på axlarna!
Hemma gjorde vi havsvänner av återvinningsmaterialet vi tagit med oss.
Korkar från PET-flaskor blev sköldpaddsskal och färgat papper blev en granne fisk.
Jag skrev också ett litet brev till havsvännerna.
„Förlåt. Och från och med nu ska jag passa er ordentligt."
Till bläckfisken jag nästan rörde i drömmen vinkar jag bara med ögonen på avstånd.
Nästa dröm vill jag inte se en mås med olja, utan en snövit mås som flyger fritt över skyn. Hihi.
▶ Riktiga AR-skärmen i WAGZAK JUMP
Upptäck Didis havsberättelser direkt i AR
← Svep åt sidan
Vill du hoppa rakt ner i havet?
WAGZAK JUMP — hoppa rakt in i världen
Vanliga frågor
F. Vad gör havet smutsigt?
Det finns främst tre orsaker. Olja som läcker från fartyg, plast vi slänger som bryts ner till småbitar som fiskar äter, och att man fångar för unga fiskar. Därför är vägen till att skydda havet att minska plasten och bara fånga skaldjur som har den storlek och vid den tid som tillåts.
F. Varför ska man inte röra vid en blåringad bläckfisk?
Den blåringade bläckfisken har vackra mönster men bär ett mycket starkt ämne i kroppen, så man ska inte röra vid den. I havet finns det djur som ser fina ut men kan vara riskabla att röra — det är bättre att titta på avstånd. Vanan att alltid fråga en vuxen om okända havsdjur och inte ta i dem skyddar både dig och dina havsvänner.
F. Vilka „havsvärnar-aktiviteter" kan barn göra hemma?
Försök räkna familjens plast en vecka som om det vore en skattjakt och hitta sätt att minska, eller åk till stranden och samla upp det som vågorna spolat in (beachcombing). Att pyssla ihop havsvänner av återvinningsmaterial och skriva korta brev till havsdjuren funkar fint. När man inte tjatar eller ger skuldkänslor utan upptäcker och skapar tillsammans, är det mycket roligare för barnet att vara med.
Nästa gång kommer jag med en ny rolig havsberättelse. Kram, Didi.