Mina ögon i spegeln, det är något där
Didi tittade i spegeln och upptäckte ett märkligt mönster i sina ögon.
Dyk ner i AR-ögat i WAGZAK JUMP, tryck på hornhinnan, linsen och näthinnan en efter en och upptäck hemligheten bakom hur ljuset färdas inuti ögat.
Ett experiment där pupillen blir större och mindre, till och med principen bakom glasögon – låt oss tillsammans med Didi ta en titt på hur mina ögon ser världen.
Vad finns det egentligen inuti mina ögon i spegeln?
Jag stannade upp när jag tittade i spegeln.
Jag stod framför spegeln för att borsta tänderna, men det var något i mina ögon. En liten prick? Nej, ett mönster? Det var något som liknade bruna ränder som snurrade runt. Vad är det här?!
Jag höll andan och tittade länge.
Jag frågade Popo och han sa: ”Det kallas iris. Du har ditt eget mönster.” Mitt eget mönster? Som ett fingeravtryck? Hehe, det känns liksom ganska häftigt.
Men Popo sa åt mig att öppna JUMP-appen, så jag gjorde det, och åh nej! Mitt i mitt rum flöt ett öga omkring! Ett riktigt öga! Det innehöll något genomskinligt som gelé, och man kunde se blodkärl på utsidan. Först var det lite läskigt, men när jag tryckte på det dök namnen på de olika delarna upp.
Hornhinnan, klick! Linsen, klick! Näthinnan, klick!
Hornhinnan är som ett genomskinligt fönster längst fram i ögat. När jag snurrade med fingret kom linsen fram, och den ser verkligen märklig ut. En gelé-lins? Den ser ut som en konvex karamell. Bakom den finns näthinnan, som en biografduk, och det är där ljuset tas emot.
Det tog en stund att trycka på alla delarna. Tänk att det finns så mycket inuti ett enda öga.
Vänds ljuset upp och ner inuti ögat?
Det är vad Popo säger. ”Ljuset reser inuti ögat.”
Reser? Ljuset?
Appen visade det, och ljusstrålen gick verkligen rakt in i hornhinnan och böjde sig när den passerade linsen. Precis som när man sticker ner ett sugrör i vatten och det ser ut att böja sig! Och sedan landar den med ett plask på näthinnan.
Vad är det här! Världen är upp och ner!!
Träden hänger upp och ner. Himlen är nedanför och marken ovanför. Jag blev helt förvirrad och sa: "Så vi ser allt upp och ner just nu?!" Då skrattade Popo och förklarade att hjärnan vänder tillbaka det.
Hjärnan!
Hjärnan rättar snabbt till den upp-och-nervända bilden som ögonen tar emot. Vår hjärna gör det hela tiden. Även just nu. Jag trodde att jag bara tittade, men ögonen och hjärnan arbetade tillsammans. Haha, det pågick ett lagarbete inuti min kropp.
Blir pupillerna verkligen större i mörkret?
Jag sa till Banggu: ”Du, vi provar det här tillsammans!”
Jag släckte lampan. Jag tittade i spegeln i mörkret. Efter ungefär 30 sekunder lyste jag med mobiltelefonen mot spegeln.
Åh nej! Pupillerna hade verkligen blivit stora!!
Svarta cirklar täckte nästan halva ögonen. Banggu stod bredvid och sa ”Puu!” och blev så förvånad att han nästan hoppade till.
När jag sedan tände lampan med ett snärt krympte pupillerna. Med ett sus. I realtid!
Irisen reglerar pupillens storlek precis som ett kamerahål. När det är mörkt öppnar den sig för att ta in mer ljus, och när det är ljust krymper den för att skydda ögonen.
Mitt öga var en kamera! Åh, varför insåg jag inte det förrän nu?
Varför bär Ppuri glasögon?
Men då kom jag att tänka på Ppuri. Ppuri bär glasögon. Förut undrade jag bara varför, men nu tror jag att jag förstår.
Linsen måste fokusera ljuset precis på näthinnan, men hos vissa ögon hamnar fokus framför näthinnan och hos andra bakom. Då ser man suddigt. Glasögonlinserna justerar det så att det blir rätt igen.
Jag frågade Ppuri: ”Får jag prova dina glasögon?”, och hon lånade ut dem till mig, men världen snurrade så jag tog av dem direkt.
Det är inte pinsamt att ha glasögon. Det är att ge ögonen den hjälp de behöver, och det är väldigt smart. När jag sa det till Ppuri skrattade hon lite generat och sa ”ihi hi”.
Vem speglas i mormors ögon?
Ikväll satt jag bredvid mormor och tittade noga på hennes ögon.
Mormors iris är mörkbrun. Den liknar min, men mönstret är lite annorlunda. Det fanns fina linjer runt pupillen som såg ut som träfibrer.
”Mormor, ligg stilla.”
Jag speglades i mormors pupill. En väldigt liten version av mig själv. Med en krona på huvudet.
Mormor skrattade och sa: ”Vad tittar du på, din lilla rackare?”, och när hon skrattade bildades rynkor i hennes ögon och pupillerna blev lite mindre. Kanske för att hon skrattade så hjärtligt.
Var ögonen så fantastiska? De var som en spegel som reflekterade mormor, och som en biograf där ljuset färdades.
Det bästa idag var att jag log i mormors ögon.
▶ WAGZAK JUMP – verklig AR-skärm
Träffa Didi direkt med AR
← Bläddra åt sidan
Vill du kliva rakt in i mina ögon?
WAGZAK JUMP — Hoppa in i världen
Vanliga frågor
F. Från vilken ålder kan man spela WAGZAK JUMP?
Spelet är utformat för barn i åldern 4–12 år (främst grundskoleelever). Övningarna för ögonen motsvarar nivå 5–6 i grundskolan.
F. Kan barnet göra pupillexperimentet på egen hand?
Det är ett säkert experiment som bara kräver en spegel och belysning. Vänta i 30 sekunder i ett mörkt rum och titta sedan i spegeln för att observera förändringar i pupillerna. Rikta dock inte ficklampan eller mobilens blixt direkt mot ögonen, utan observera istället ljuset som reflekteras i spegeln.
F. Vilka språk stöds?
Vi stöder 30 språk, inklusive koreanska. Du kan växla samma lektion till ett annat språk.
Jag återkommer snart med fler spännande lektioner. Hälsningar från Didi.